Hemresan: Jaha.. Sa bytte man land igen

Utan Laosbok eller annan information om landet foljer vi gruppets stora tryk och foljer efter turisterna ned for Mekong floden. Tva dagar ner till Luang Prabang, ett nattstopp i Pak Beng. Ett bankomatbesok och vi kanner oss otroligt rika. En centimetertyjock bunt ar typ tva kronor... Funderar pa att kopa hangmattor att spanna upp i baten och har graderat oss med varsin bra bok att fordiva tiden med.

Nattbuss fran Pai till Chiang Kong, overpris och tio timmar. Tio timmar med en redbull drogande chauffor som, medan alla sover stannar bilen vid sidn och tar sej en egen liten tupplur. Vi vaknar upp och petar forsiktigt pa honom, som genast vaknar uypp och sager no sleep no sleep och slar sej sjalv i ansiktet. Vi ar mitt ute i ingenstans. Fan. Och vi maste fram.. Bilen startar igen och alla sitter spant riktade framat, forsiktigt vakande over var chauffor.

Bilen kor upp tva timmar for tidigt, klockan fyra pa natten, baten gar elva. Ett par extra timmars somn pa hard betong i sovsackar. Yey.

I varje fall, vi anlander till baten Tim oh jag och det ar bara en annan tjej dar, sota lilla Tery fran Alaska. Vi vraker ut oss pa tre saten var och mar gott i nagra minuter. Sen fylls baten upp. Alla platser ar tagna. Och det ar inte sa att det ar stpora bekvama saten, utan det ar 1dm trabankar langs bada sidor. Och sen, nar vi anpssat oss till det sa lassar dom pa annu fler manniskor som far sitta pa golvet. 150 manniksor i en bat med 70 saten. Alla protesterar och jag och en gubbe ar beradda att hoppa av och chartra en egen bat nar dom javlarna, som nyss kunde prata engelska, skakar pa huvudet at den forsokta kommunikationen och knuffar ut oss i floden. Off we go. Hej da kara vanner, jag sitter pa en bat utan flytvastar.

Meeeeeen trots allt sa ar detta deras leverebrod. Det maste ga annars ar dom utan jobb, sa det gick och vi anlande sakert i Prabang med ett antal nya bekanta. Tre fler hakade pa Tims Movember. En sorts Australiensk November men dar alla man bar mustach. Alla som inte fragar tror att han ar en tont men undrar dom sa hakar alla skaggiga typer pa. En anledning att se ful ut for ett tag.

Luang Prabang ar en vacker stad med en alldeles for bra nattmarknad. Jag onskar innerligt att jag hade mer pengar och muskler att kopa med mej mer souvinerier till alla. Speciellt till er mamma pappa och barn. Runt om ar det djungel och finheter. Vattenfall och tigrar och roliga aktiviteter.

Det blev mycket ol och soialt umgange dessa dar och en natt med fyllebowling, hur farligt det an ma lata sa var det otroligt kul.

Tim, som har sitt eget bowlingklot den tonten vann och jag som inte kunde sikta riktigt kom nagonstans i mitten.

En annan rolig fyllesak vi gjorde, nu nar vi foljer turistvagarna lite var nere i Vang Vieng. Tubing.

Trotta pa turisternas satt att spendera pengar, begav vi oss norrut. Norr till alla Laos olika etniska grupper. Forvantade oss lite val mycket nar vi efter tio timmar pa en guppig nattbuss hyrde en moppe och begav oss ut pa aventyr. Ipod i orona och otroligt lyckliga korde vi fran by till by. Sabai dee Bon-bon? Forvantingar av nyfikenhet och latthet kom vi till tiggande byar dar alla ville ha godis eller vad som helst egentligen. En gammal dam pekade pa en sjal jag precis kopt, barn snodde chips fran var motorcykel och man bara stirrade. Sallan mn fick ett leende. Och fick man det sa forsvann det snabbt nar man inte hade nagot att ge. Trotta pa Laos begav vi oss darifran.

dom sitter ihop!!

Till Vietnam, Laos var inte mycket annat an go mackor, smaklos mat, sota hundvalpar och liga bussar. Men det kandes sa fel att bara aka. Sa i sista sekunden, istallet for att boka bussen till Vietnam hoppade vi pa en elva timmars buss annu mer norrut. Elva timmar, 200km. Kul.

Och det ar en helt annan historia, las och njut av bilder tagna.

Jag forvantade mej verkligen att vakna upp med tiotals par ogon stirrandes pa mej efter gardagens mote. Nar vi gick och la oss satt folk fortfarande och studerade oss, lyste med ficklampa. Tydligen lag vi i nagons sang sa han spanae ut sin plats och dok in mellan mej och Greg, var fellow vandrare. Sju manniskor pa en badd for fyra. Skrattet brpot ut mellan oss bekvama turister.De resterande i hyddan flyttde ut till rummet bredvid och lamnade ett morker efter sej. Det bubblande ljudet fran vattenpipan hordes dock timman darefter.

Atta timmars trekkande uppfors tog ut sin ratt da alla lag till sangs redan klockan nio. Grisarna som bokade runt precis under oss holl oss vakna de extra minuterna innan vi foll i somn. Antligen vila. Nagonstans mellan start och slut denna nat vaknar vi av att nagon vander pa sej och vi alla andra maste folja efter. Vi turas om att fa ligga pa rygg. Granntanten fraser at grisarna nar dom later for mycket. Men annars ar det tyst, 2500 m hogt ovanfor allt annat.

Redan nagra timmar senare vaknar forsta tuppen och de resterande foljer strax darefter. Oronproppar in for en liten stund till av slocknande ogon. Frukost och te star rdo nar vi alla vaknar till liv runt halv sju. Fyra par nyfikna ogon, inga fler. Ris, saltgrot, pumpa och en harligt stark chiliblanding ar vad som ska halla oss starka de resternade tio timmarna innan vi nar Hat sa igen. Tackar gudarna att vi packat med oss agg och brod i bakfickan.

Morgondagen bar ocksa med sej sanningen av att ocksa detta var en toalettlos by. Just anywhere sager dom. Och just precis everywhere fanns ett par nyfikna ogon. Toalett fick ater igen vanta.

Bergstoppen var omringad av dimma, vi sag topparna men inte dalarna. Uppkladda flickor sprang upp och ner och hamtade vatten, medan pojkarna lekte. I akhabyar gar kvinnorna upp innansolen och jobbar hela dagarna, sen ar det hem till hungrig make som vill ha bade mat och massage.

Alltid sa fint kladd ar hon, fran kryppalder ett till kryppalder tva. Kortklippt har tills hon ar gift och uthangd tutte om hon har barn. Mannen ar gra och sjalvupptagen.

En liten flicka vakte mitt hjarta och jag ville smuggla med henne och hennes gigntiska svcarta ogon hem. Men de kommande atta timmarna nedfor fick mej att tanka om. En annan tog med mej till sin halvblinda mormor som bjod pa te och kokta bonor.

"Ah mah yah Ah mah yah" sa vi till varandra. "Vacker Vacker", medan vi sprang runt och lekte. Bredvid oss busade hundar och grisar, kossor och hastar. Pojkarna var trakiga och flickorna var fotomodeller.

Peryien Xag Kou var verkligen en by jag kunde flertalet dagar i. Den hjalpte mej att andra uppfattning av Laos. Det var hart, otroligt hart. manga ganger trodde jag inte att jag skulle klara det nar jag titta upp och upp bara fortsatte och fortsatte. Nar var guide, efter tva timmars ganska rak vag sa att nu ar det bara tre timmar uppfor kvar, ville jag bara vanda och springa. Men det var vart det, for allas ogon, for fargerna, for skratten och allt det osagda. Och for allt som gick sa fel, sa var det faktiskt vart det.