Jaha, sa lamnade man Sydostasien for att ta annu ett steg mot "hemmet". Vilket kandes skont da bangkok blivit som ett extra hem och inget langre kanns riktigt annorlunda. Istallet var forvantningarna stora pa Sri Lanka och darefter Indien.
Sri Lanka bar med sej samosor, surf, sperma och stora trad.
Indien bar med sej lyx i handerna pa mamma och pappa.
Och genom allt, en massa massa
Chai Chai Chai
Efter fem timmar i luften landar vi i ett helt annat klimat dar allt kanns sa mycket fuktigare. Trots spanningarna i Sri Lanka for tillfalligt var det valdigt fa bevapnade militarer pa flygplatsen. Och efter allas prat om att man inte kan se Indiska man i ogonen som tjej, var jag lite skraj ocksa har. Men det tog mej bara nagra minuter innan jag vagade ta for mej igen. Vi tog taxi till Negombo den sakra sidan av flygplatsen, bara tva dagar tidigare hade en buss sprangts i luften i Colombo sa dit ville vi inte. Att anlanda sa sent pa kvallen bar med sej fula hotellagare som kunde ta overdrivet mycket betalt for en natt, da mer an halften av hotelen var stangda for natten. Vi kunde rakna till trettio myggor pa toaletten och inga flugnat over fonsterna. Nu borjas det igen tankte jag..
Var plan var att ta oss upp till Kandy och sen vidare till Ostkusten, men i brist pa internationellt korkort kandes det riskfyllt att hyra bil nar militarerna har rest upp checkpoints overallt langs med vagen. Och buss skulle ta fruktansvart lang tid. Sa vi fick lov att tanka om. Det forsta problemet var att vi var tvungna att ordna ett visum for Indien. Detta da vi i Bangkok upptackte att det kostade dubbelt sa mycket i Thailand att ordna det som i Sri Lanka. Folk sa att i kandy ar det hur latt som helst att fixa det, men i Colombo ar det hundratals manniskor sa det gar at en hel dag at det. Vi hade inget annat val, staden vi forsokt halla oss undan ifran blev var enda losning. Det andra problemet var att vi anlande pa fredag kvall, ambassaden har stangt over helgen. Vi har en vecka i Sri Lanka, forhoppningsvs tar det inte mer an fem dagar att fa passet och visumet tillbaka.
Negombo vill vi inte stanna i sa vi bestammer oss for att stressa nagot och se Kandy, for Lisa vill se teplanatge. Vi lamnar stora vaskor, surfbrador och pasar med souvenirer pa ett nytt, bra hotell och borjar slantra genom grander ner till busshallplatsen dar vi fick lov att vanta yttligare nagra timmar. Lagom tid for ett antal samosor - en rora, vegetarisk kott fisk vad som helst inlindat i ett friterat brod. Alldeles for gott for din egen halsa. Sen sa kom bussen. Trots att vi var en halvtimma for tidiga var bussen full, en snall gammal man lamnade plats at mej och Tim vantade utanfor tills bussen borjade rulla. Da stod manniskor packade i mittgangen och Tim hangde ut genom dorren. En kille trycks mot mej och ler forlatande, jag ler tillbaka. Vilket jag nagra minuter senare kommer att angra. Nar bussen aker trycker o trycker han sej sjalv och alla sina kroppsdelar mot mej. Jag flyttar mej narmre den gamla goa mannen som sitter bredvid mej da jag inte vet om han gor det med mening eller inte. Acklad koncentrerar jag mej pa annat da nagot varmt plotsligt tranger igenom mina byxor. Den javlens sperma. Det tar mej nagra sekunder att reagera och killen star kvar och jag skriker ditt javla ackel och da blir det fart pa honom, ut genom trangseln och dorren dar Tim star. Catch him ropar jag och alla man pa bussen rusar ut efter honom. Tim fangar honom och letar igenom honom i tron pa att han snott nagot fran mej, men da han inte har nagot pa sej kommer Tim fragande tillbaka till mej som sitter skakande och forsoker fa bort det vita ackliga smutset fran mina byxor med en bit papper. Alla tittar pa mej. Jag visar upp det for Tim och han rusar ut igen, fly forbannan. Dom andra holl fast honom och sa att dom skulle ta honom till polisen. Bussen vande och jag motte upp med hela packet pa busshallplatsen. Jag gick rakt fram till honom och alla flyttade pa sej, skrek ater igen pa honom och spottade pa hans fotter. Han skakade, sa forlat men tittade inte ens pa mej. Plotsligt tyckte jag synd om honom, han sag fel ut pa nagot satt. Storande fel. Det svara i ett annat bland ar att man inte vet hur man kan bete sej. Vad far man gora nar kulterna skiljer sej sa mycket ifran varandra. Folket tittade fragande pa mej och jag visade upp mitt kletiga ben. En del ber om ursakt, en del slar honom. Jag vill bara darifran sa vi hoppar pa bussen igen i tron pa att de haller deras ord nar dom sa att dom ska reda ut det hela. Tim star bredvid mej nu, skyddandes.
Val uppe i Kandy, sa ar staden storer an vi forvantade oss. Borjar vandra mot hotellomraden och stoter pa manniskor som vill ha med oss dit, salja det och visa oss dar. Allt for pengar. Sen hittar vi vart rum och far i oss sjalva var forsta riktiga sri lanka mat. Cocossambal och string hangers. Dagen efter rakar vi ut for var forsta blasning. Man forsoker vara skeptisk mot folk men man vill anda inte vara otrevlig. Sa en en larare vilel folja med oss till den Botaniska tradgarden och vi sa till hobnom att vi inte ville ha en guide och att han inte skulle fa nagra pengar. Men han sa nejnej, jag e ledig o vill ha nagot att gora. Sa in i en tuktuk alla tre och han stinker svett. Dreglar nar han pratar och ar allmant obehaglig. Sa vi gar runt dar o han foljer efter. Sen nar vi var klara vagrar han att ga tills vi gett honom pengar for det, som en gest pa bra vanskap sa han.
Men tradgarden i sej var vacker, sagotrad och jattebambu. Har samlas alla par i hemlighet, bortom stadens alla forbud om att traffas utan giftermal.
Fran Kandy tillbaka till Negombo, jag letade emd blicken overallt efter acklet fran dagen innan, men ingenstans. En natts somn och sen tvingas vi ner till huvudstaden. Vi forbereder oss pa det varsta men vi kommer dit och det ar bara trettio manniskor i en ko. Placerar oss lugnt darefter och later minuterna ga forbi, tills en vakt kommer och sager att det baar far vara 25 personer dar och resten maste ga dit bort, och sa pekar han pa en ko med kanske 200 personer i. Vi vill inte tranga oss forbi sa gar ner. Men nagra andra falanger i kion lydde inte vaktens order utan star fortfarande kvar, sa jag gar upp med irriterad min och sager att vi ocksa tanker sta dar. Jag vet att det ar fel, riktigt fel, men det ar sa det gar till har. Pengar, makt och status. Vi har ju trots allt endas fem dagar kvar i landet, vi maste ha ett visum. Efter ett tag gar han med pa det, vilket leder till att de resternade 200 ocksa kommer upp och placerar sej bakom oss. Vagrar att flytta pa sej star dom mitt over vagen pa alla sidor om den, kors och tvars. Val inne i byggnaden ar det tre andra koer vi maste ga igenom, men ocksa dar rader djungelns lagar. Vi blir vinkade fore alla andra och kan aka da ifran tva timma senare, i stort sett helt smartfritt.
Tag ner till Midigama. Vi larde oss snabbt att det ar forst till kvarn, sa jag tranger mej, ihop med alla andra in i taget och kastar mej ner pa en sittplats. Forst efter vi gatt pa, kan folket kliva av. Att slass for sin sittplats ar heder har.
Surf, strand och sol. Har kostar ett rum plus mat cirka 50 kronor om dagen.
Nervos men otroligt trott kliver jag pa planet til Thiruvananthapuram . Sitt ned, pa med baltet. Sakerhetsgenomgang. Frukost, at, duka av. Balte pa, nu landar vi. Sakta gar vi genom gangarna ut fran flygplatsen, aaaah! dar ar dom, dom pekar pa mej nu maste vi skynda pa ut. Utanfor star kanske hundra indier, plus tva bekanta ansikten. Mamma och Pappa.
Dom ler stort med tarar i ogonen. Vi kramar varandra ovanfor staketet och folk har redan glomt allt om manniskorna dom ar dar for att mota. alla tittar pa oss. Kul att vara i trygga famnar, men det ar svart att prata svenska.
Fan va stilig han ar sager mamma. Jag ar stolt over allihopa. Over Tim over Mamma over Pappa. Alla ar vackra goa och forvantasfulla.
Det blev en och en halv vecka med lyx. Tva stora balkonger ovanfor havet. Kylskap och tv. Kyklskap! Vi kunde kopa saker och lamna dar. V drack drinkar varje dag. Och bast av allt; Marabou choklad, lakrits, gott&blandat och bilar. Och rakblad och svenska bocker och allt som inte gar att fa tag pa har. Lycka. Sa mor och far o dotter med pojk hade ovanvaningen for oss sjalva och njot varje dag av god mat, somn, sallskap, sol och bad. Och jag fick antligen ga och se en doktor for mina 93 sandflugebett. Dom hade sprutat lite allt mojigt dar inne, det var bakteria, svamp, flugagg och andra konstiga saker. Sa jag fick inte bada pa nagra dagar och sa nu kliar det inte sa mycket langre. Vi gjorde vara utflykter men det basta var bara att fa vara.
Avslutet bestamde vi oss for att spendera pa en utbyggd risbat. Vilket innebar mer lyx. En natt genom back water pa en bat med tva rum, en egen kock och en kapten. Vi laste bocker, tog kort, spelade yatzy och pappas nya alsklingsspel - UNO. Jag trivdes nagot sa otroligt, det blev nagot mer an att bara vara pa stranden. Det blev det intima av att gora nagot men anda inte gora nagot. hmm...
Nya aventyr som tog oss till Kochi, en vacker gammal stad dar vi for forsta gangen far ta tag i saker sjalva (nu nar ma o pa atervant till harliga vyer) Utan nagon som helst plan stannar vi nagra dagar och beger oss sedan norrut, upp mot goa. det ar Indiens nationaldag sa tankte att det kunde vara kul att hoppa av i en stad dar mest festivaler intraffar. Men dodlage och fulla hotel. Och alldeles for dyra priser pa i stort satt allt. Usch. Vi akte tillbaka till tagstationen for att boka nattetag, men bokandet maste ske tjugofyra timmar innan. Sa en odslig natt i dammiga lakan.
Goa daremot var allt annat an odsligt. Stranderna bestar av alla mojliga roliga och ubnderliga manniskor. 60 ariga gamla damer som har fastnat i hippins dar och sa all de nya hippisarna. Bade dom som endast foljer mode och dom som faktisakt har ett skäl bakom rygg och ben. Kossor tillsammans med mediterande gubbar och utmyckande forsaljare fyller avstanden mellan halvnakna turister pa den gra stranden. Dar stannade vi endast nagra dagar i tunga forkylningar, sedan trottnade vi lite.
Lyxade till det med en nattbuss ut till Hampi, som visade sej vara lador i en buss som man delade tva och tva. Kanner man varann sen innan sa skont, gor ni det inte sa ar det inte mycket man kan gora. Framlingar forblir inte framlingar lange.
Och sen kom Hampi. Harliga Hampi. Eller Haneman Halli eller nagot..
Juste, pa vagen till hampi stannar bussen och sager att presidenten ska komma om tre dagar sa inga bussar far aka in i Hampi sa ni far kopa en bussbiljett tillbaka eller stanna har i Hospet (dar det ar extremt dyrt att bo) Halva bussen gar av, halften av dom aker tillbaka och resten sitter kvar. Algarna demonsterar. Vi lyckas fa billigare transport till en by bortom Hampi dar vi tog en bat over till andra sidan floden. Dar ska det kanske vara okej att bo. Vi ringer hotel om dom bekraftar att icke, allt ar stangt. Men vi tar oss forbi jobbiga roster ner i en rund bambubat och buss fran dar. Ber att fa hoppa av dar alla hotel finns och dom slapper av oss mitt ute i ingenstans. Nu ar det bara jag, Tim och tva nyfunna vanner kvar. Vi fragar en man och han sager att nasta station ar vart vi vill vara. Men trotta efter femton timmar skumpig vag utan somn fragar vi om det finns nagot dar och han tar oss ner, upp for en kule, ner mellan stora klippor och tada! Paradis. tva sma rum med utsikt over ris och jordnotsfalt och en flod kanske tjugo meter bortom detta. Och plus allt sa befinner vi oss i Hampis otroliga skonhet, full av overnaturliga stenbumlingar.
Utan dusch och toalett ar allt naturale har och man far akta sina steg. Dusch i floden varje morgon och evig vantan pa mat som lagas over oppen eld. Later pafrestande, men det funkar!
Nar vi mots igen ar det efter vart nya vantande kalla aventyr. Iskallt och massvis med sno. Tim har flippflopps och jag har inga klader. Jag onskar mej sjalv lycka till.
Kram
