Cambodia kom som sot kramgo hundvalp efter tre veckor med bitska katter i Vietnam. Hemskt vackra och otroligt trevliga manniskor tog emot oss med harligt vader, god mat och spektakular natur. Tack.

Phnom Penh kom som en overraskning med billiga priser och intressanta manniskor. Vi bodde for forsta gangen i ett hostel precis vid en sjo och madda bra nagra dagar med massa indisk mat och goa barbequeer pa gatorna. Alldeles for sota barn saljer bocker pa gatorna och jag ville ta med mej minst tva hem. Nagonstans pa vagen blev vi erbjuda det av en familj, men vi fick tacka nej.

Vi laste historiabocker och gick pa museum och larde oss om allt hemskt som nyligen hant med den hela Pol Pot regimen och Khmer Rouge. Nagra tunga dagar i P P och sen gjorde vi det vi alltid gor.

Vi hyrde en motorcykel och begav oss soderut. Efter allt for manga dagar i Vietnam hade vi allt for fa i Cambodia, men i ett forsok att fa se lite mer hoppade vi pa en obekvam moppe och korde sex timmar ner till kusten, till Kampot. En natt dar och sen en skaljdjurs lunch i Kep. Den absolut godaste skaldjurs tallriken jag nagonsin atit, och den absolut billigaste. Vi slutade upp med sju timmar dag tva och en alldeles rod rumpa som inte gick att sitta pa de foljande dagarna. Pa bussen till Siem Reap dagen efter lag vi pa satena for att skydda vara 'brannsar'. Pa vagen upp igen sag vi ocksa tva bussar som kort av vagen, folk har kor som galningar med fullpackade bussar. Och en buss kan aldrig aldrig vara full har, finns det ingen plats innuti bussen sa far man sta utanfor eller sitta pa taket. Det ar bara att valja.

Men mor o far, bokar man turistbuss sa ar det okej. Val uppe i Siem Reap sa var det tempel pa en gang. Otroliga ar dom, men efter tre dagar blir man lite trott. I varje fall nu vet vi sakert att vi inte ar tempelpersoner. Vi har sagt det till varandra sa manga ganger, men Angkor Wat maste man se och verkligen alla sager att en dag inte ar tillrackligt, men for oss var det det. Men icke kunde vi veta nar vi betalade massa pengar for tre dagar.

En kille vi stotte pa bredvid oss i bussen fran Vietnam dok upp igen i Siem Reap, denna gang med ett blivande brollopspar. Vi blev bjudna pa storbrollopp. jag fraga blygsamt vad jag skulle ha pa mej och dom sa vad som helst. Det skulle bli casual sa var van Da. Med tanken i mitt huvud att man inte visar axlar och for mycket hud sa kladde jag mej i en vadlang kjol o en top med armar.. Vi anlande och kvinnorna bar glittriga klanningar som avslojade allt dom hade att visa, nastan. Kanslan av att inte passa in lag over oss bada nar vi steg in i en lokal med ett sjungande band + dansare. Hundratals manniskor och bordsplacering. Pagrund av att vi var sena blev vi placerade tillsammans, utan jobbiga placeringskort. 10 olika ratter bars in och vi at glatt medan folk kom fram och skalade. En fest etikett i Cambodia ar att om man man blir skalad till pa ett speciellt satt sa maste man dricka upp allt man har i glaset. Just for denna anledning har dom is i olen. Ju mer is detso mindre att dricka. Men en del blev det och vi motte upp med andra falanger pa dansgolvet. Folket at av maten men forsvann ganska snart efter det, vi tog vidare festen till vart hotel. Brudgum foljde med men brud maste vara fin vardinna och stanna kvar och tacka gasterna och sen bums i sang.

En otrolig upplevelse, men utan minneskort i kameran sa blev fotona inte sa bra. Sorry.

Tillbaka till Bangkok var, som alltid, lika trevligt. Jag bestamde mej antligen for att kopa en kamera som jag ar ruskigt kar i nu. 0Vi gick pa bio igen, sag the golden compass, boken ar battre!

Vi spenderade julafton med Jose och Vasse. Och stotte pa andra trevliga pesoner.

Och sa var det antligen dags for var en veckas semester fran var semester! Nattbuss/bat ner till Koh Phangan dar vi skulle lyxa till det.

Dom trevligaste bungalowsen vi hittade var dom billigaste, sa vi at gott varja dag istallet med massa fisk och rakor o allt mojligt. Nyar blev saklart med bara mej o Tim. Och tusentals andra nere i Haad Rin.. Vi saknar vanner lite, avundas folk som reser i grupper. Men vi hade riktigt trevligt och drack, at gott, sag fyrverkerier och dansade pa stranden. Stotte pa Rebecka Varvouzos ocksa! Min bastis fran barnsben som ska flytta till Singapore o plugga smyckesdesign. Manga lyckonskningar Rebecka!

Sen akte vi hem. Eller tillbaka till Bangkok.

Batfarden hem var nog det varsta jag nagonsin vart med om. Folk skrek och satte pa sej flytvastar. Jag knarkade sjosjuketabletter, men inget hjalpte. Tim forsokte dromma bort sej pa vagorna utanfor men till och med han var sjosjuk. Folk kraktes och madde daligt. Nar baten stoppat brast allt for min spy-inte-lisa-koncentration och forandringer fick aven mej att fylla en pase. Aldrig nagonsin tanker jag satta mej pa en bat pa ett stormat hav. Resan som skulle tatt tre timmar, tog sju.

Men vad som gott ar ar att det endast ar nagra fa dagar kvar till Mor och Far!

Spannande.

Puss o kram