Jag upptäckte att jag hade ett utkast kvar.. Dock inga bilder, men sista strapatsen på resan. Kanske en dag att jag har tid att lägga ut bilder, men annars får ni läsa och fantisera.
Hopp mellan fyra olika platser tog oss till tre olika religioner och en mix. Vi lamnade Kashmir med nedbojda huvuden, ett hemskt adjo nar allt skulle ha stannat sa vackert. Anlanda i Jammu var det forsta vi horde och sag en man kliva ut i gatan och bli overkord. Ordentligt. Indien bar undan honom och gatan far liv igen. En splittsekund tystnad och vi vet inte om han ar levande eller dod. Tim kastade sej pa mej och bad mej att inte se efter. Vi lamnade Kashmir tidigt dagen efter.
Vi tog oss upp pa nya hojder, dock inte lika hoga som tidigare i veckan. Till Mcload Ganj, Dalai Lamas hemstad som var full av rodkladda sneogda tibetaner, ett fatal lika roda men langa vastrelanningar och sa en del av samma sort som mej och Tim. Buddhister ska enligt mej vara lugna och fridfulla. Men under vara lektioner med Dalai Lama var det munkarna som tryckte mest genom kon. I Kashmir lat mannen mej vara, men har blev jag tagen pa brosten av en munk som ocksa forsokte kyssa mej. En munk. Borde inte han vara celibaterad? Men han var en av manga tusen som vi traffade och som log forsiktigt och var smatt sota. Vi andrade diet till tibetanska momos i fyra dagar och fyllde vara vaskor med fem mer kilo, sen akte vi fran dena vackra stad, uppbyggd langs med bergsvaggar.
Vi tog oss 200 km vaster ut med fem bussar och en tuk tuk pa atta timmar. Sista tre timmarna med en man med hog turban som vagrade ta sin hand av tutan. Och vi satt langst fram... Punjab, Amritsar och the Golden Temple. Vi horde att vi kunde stanna i templet sa vi begav oss dit, genom rader av skobutiker, vilket saktade ner oss en del. Steg in i en rymlig reception och motes pa en gang av Harmeet. En liten go sikh pojke. Han jobbar voluntart i templet som en gudspojke och lovar hastigt att han ska ta hand om oss. Springer ivag och kommer tillbaka fem minuter senare. Kom kom, ett rum fullt med mat. Vi delar samosor med alla arbetande och blir sedan tilldelat ett Stort rum med varmvatten for 100 Rps. Till the Golden temple kommer tusentals pilgrimmer mellan 02.30 och 23.00 varje dag, vilka sover gratis i stora salar for 100 personer precis bredvid templet. ett rum kostar mellan 50 och 200. manniskor maste ata och i koket jobbar manniskor, voluntart, 24/7 for att kunna servera gratis mat till varje person, varje minut pa dygnet.
I sikhismen finns det ingen grans mellan kon, klass eller ras. Alla ar lika och alla samlas har. Du sitter i rader med trettio i varje och ser over till nasta rad och alla ater tillsammans. Allt kommer fran "gudspengar" - donationer. Och alla ar glada och varma i stort satt hela tiden.
Var lilla Harmeet sa forsta dagen att han skulle ta hand om oss. Och han skickade ivag sin privata chauffor for att kora oss hit och dit och dit och hit. Vi ville betala men fick utskallningar. Vi allihopa korde runt och at luncher och bowlade och korde gokart och hade kul. Harlig paus i det stora hela, men under hela var vistelse sag jag fram emot var 16 timmar langa tagresa ner till Jaipur nagra dagar senare. Jag langtade till smutsen och det simpla. Till det billiga och till det indiska.
Tagresan var underbar, harlig somn, manga chais och timmar av kortspel. Stinkande toalett och snarkande manniskor. Vart annars an i Indien borjar nagon spela hog musik mitt i natten nar alla sover. Simpelheten i manniskor har har borjat sluta forvana mej. Nu tycker jag bara in oronpropparna lite langre och somnar om. Oronproppar ar bra!
Dammiga dok vi upp i ett annu dammigare Jaipur. Vart ar allt det rosa och allt det vackra undrade vi och tog oss in till stan dar vi blev blasta pa pengar, 10kronor eller nagot sant, men anda! Jag gar inte langre efter svenska pengar, det ar konstigt hur snabbt man vanjer sej vid saker och ting. Kostar nagot 40 kronor tvekar jag.. Det drojde inte heller lange innan vi kunde ha blivit blasta pa mycket mer pengar, mer pengar an vad jag borjade min resa med.
Jaipur ar kant for smyckessmuggling och vissa lyckas tjana lite pengar pa det men manga blir ordentligt blasta. Denna trevliga man kom som en hjaplsam hand och fixade ett billigt boende i en storstad at oss och tog oss runt och visade oss stan. Vi fick prata med hans Australienska flickvan, som nu var anledningen till varfor han var sa vanlig. Han bor i Australien och ville visa oss 'australiensare' runt. Han verkade arlig och bjod upp til fest och ville ta med oss pa bio. Vi slutade upp en kvall med ett besok tills en av hans butiker i Jaipur. En smyckesbutik. Och dar borjades det. Nar Tim var pa toaletten forklarade han for mej att skatterna for att fraka smycken och juveler internationellt ar skyhoga i Rajastan och att dom darfor anvander sej av backpackers att 'smuggla' in i lander. Tursiter far kopa med sej ungefar 10000 eoru fran Indien och hem utan att behova betala skatt, sa dom ville skicka juveler med vart namn till Sverige via posetn och sen skicka oss med ett plan fram och tillbaka. Val i Sverige skulle vi hamta ut paketet och lamna over det till en leveransman. For detta skulle vi fa 10000 euro var. Ungefar 93000 kronor. Wow. Vi behovde inte betala nagot for det vilket tog ifran oss manga misstankar. Han visade upp passkopior fran andra backpackers och forsokte pa alla satt och vis fa oss att lita pa dom. Allt var helt lagligt sa dom. Nastan 100000 kronor! Jag kan ut o resa direkt igen!
Vi visar oss mattligt intresserade men nar vi sager att vi maste tanka pa det sa sager han tank och ge oss ett svar ikvall. Vilket betyder att dom skulle hanga efter oss overallt. Sa vi sager nej for nu, imorgon kanske vi sager ja, sa han maste godkanna det och slappa ivag oss.
Direkt till Internet. Pa Thorn tree, en resemanniskas hjalp pa natet hittade vi ett exakt liknade fall dar personen ifraga sa ja och dagen efter blir han uppringd och blir tillsagd att polisen kom pa storchefen och att ocksa han maste lamna landet innan polisen tar honom. Och vem vill riskera att hamna i Indiskt fangelse? Sa han blir tillsagd att han maste muta den och den och den personen, vilket leder till att han slutar upp med att betala 5000 eoru, med sina egna pengar och lanade fran sin foraldrar. Resan ar avbruten och inga pengar har han kvar.
Vi skrattar och ser sammanhanget. For nagra timmar sedan hade Ali smidgt fragat om vi hade creditkort eller inte.. Din credit = massa pengar for dom. Vi tackar forsiktigt nej, fortfarande lite skrajja efter andra historier pa thorn tree dar manniskor har blivit tvingade att gora liknade saker, med vald eller droger. Men Ali hor aldrig av sej och var semester fortsatter.
Som jag tidigare sa lever en del pa att gora detta, vissa gar det bra for. Men hur vet man?
Harligare resa kan man knappast ha i Indien. Allt gick sa smartfritt sista dagen i jaipur och bussen kom i tid. Den var rymlig och satena mjuka. Vagen var gropfri och chaufforen var tyst. Det tog den tid det skulle ta och inte manga stopp. Pa bussen traffade vi en agare till ett underbart hotell dar vi traffade gamla vanner. Och Pushkar hade festival att komma med. Shivas fodelsedag. Bang Lassies for alla invanare och sedan dansar dom hoga hela natten. Lassi for de ovetande ar en sorts yoghurtdryck som kan komma sot, salt eller fruktig. Bang ar dock inget av ovanstaende, utan den del av en maruiana planta som man inte kan roka. Henna, blommor, kor, kameror, eld, musik, dans, barn, pengar och massvis av folk.
Dammet i Rhajastan har an sa lange forstort det lite for oss och ogonen svider och huden torkas ut. Vara normallt langa motorcykel turer har kortats ner, men detta ocksa pagrund av turistorters barn som springer, skriker, tigger och vill fotas, hela tiden. Jag alskar barn, det ar inte det. Men vi pratar ine om en, tva, fem eller sex barn. Vi pratar om tva plus tjugo. Och inet pa ett stalle, i varenda gatuhorn, pa varje gata, vid varje butik. OVERALLT. Det varsta ar nar deras foraldrar kommer in i leken. De drar i en, in i deras hus. Upp med kameran, alla ska ha foton. Efter misslyckade forsok att plocka ut fotot fran kameran, tro mej - manga forsoker, blir dom griniga och man uppskattas inte lka mycket langre. Standigt utbytande av adresser har lamnat mej och Tim med en stor hog papperslappar eller annars matrial man kan skriva pa. Varav halften ar i Hindu. Efter ett tag orkar man inte och jag tycker synd om de trevliga folket som far ta den smallen.
Jag vet inte om vi hade tur eller om det bar ar en myt, men kameler pruttar inte sa javla mycket som alla pastar. Men dom luktar, offantligt mycket. Man lar sej tillslut var man ska befinna sej vindmassigt med en kamel, da dom standigt tuggar upp gamla matrester och sprider en fruktansvard lukt genom rapar och lappskakningar. Men tevliga ar dom och har dom stangd mun kan man till och med pussas. Min Cuju ar en race mastare, men under var kamel safari drog han hovarna efter sej, dock helt forstaeligt i 40 grader varme. En kall eftermiddag drog jag och var kamelproffs igang ett race, som jag mot manga odds pa en bra kamel forlorade. Jag ar van vid hastar, dom anvander sina ben framat for att ocksa ta sej framat, men kameler galopperar at sidorna. Badabom badabom. Mattlig svart att halla sej kvar, men en skrattupplevelse att minnas. Det var natter med stjarnklara vyer och rodbranda sandduner, Getter, lamm och dammiga herdepojkar. Langa lunchtimmar under skugghangande trad och manga liter varmvatten att sluka. Snalla vildhundar och matsjalande byrrackor. Men mest var det bara vi och stillheten, okensang, osande skin och damm i nasan. Nasta gang blir de minst tva veckor, denna gang lat tiden oss ta endast tva natter. Men med omma lar och varm luft, rackte det faktiskt ganska bra i het sasong.
Sa nu ar det snart hemgang. Tardrankta tankar. Hur ska jag kunna klara mej i ett land dar det inte finns te i varenda gatuhorn for 1 krona. Och kakor for 80 ore. Och fantastisgt goda maltider for 5 kronor. Hur ska jag kunna klara mej i ett land dar allt spelar roll och dar folk ar rena, standigt. Jag vet inte ens hur tunnelbanan fungerar nu. Hur ska jag kunna stanna pa en plats i over en manad at gangen. Aj aj aj.
Men a andra sidan sa ska det bli skont att kunna ga lugnt pa gator utan att standigt vara pa vakt for flygande farkoster. Bland det basta kommer vara ett eget kylskap med salami, arlaprodukter och gomorgon jos. Bast kommer naturligtvis alla ni att vara, men forsta mej om jag langtar tillbaka till allt som varit. Alla erfarenheter och alla manniskor vi traffat. Mycket har vi lart oss och kommer bara med oss. Som bekvamaste satena i en buss, - sa langt ifran stressade tuthamrande hander utan att komma for langt bak i njurforstorande bergodalbanestolar. Jag har lart mej att tar inte du myggorna forst, tar dom dej. Blomkal ar faktiskt gott. Jag har lart mej var meditationsknappen sitter och hur man balanserar bast pa huk. Vi har lart oss att lasa manniskors arlighet (oftast med lycka) och jag ar narmre kunskapen av att kunna saga nej till patrangande manniskor.
Im coming home.
No comments:
Post a Comment