Tuesday, 30 October 2007

Vart nast?

Efter all oordning anlande vi till strikthetens land Malasia dar man inte far sitta mer manniksor i bilen an vad ar anpassat for och surfbrador gar absolut inte att fardas med. Vi begav oss snabbt till Thailand och gick over gransen och mottes av regn. Regn. Och regn. Lite aska och nagra blixtar. Modiga manniskor rider ut stormen, vi flydde. Fran vanster till hoger, ner och upp. Vi hoppas pa det basta fran och med idag.

Var Malaysia vistelse spenderades mestadels i Little india med kalla chai teer och goa currys. Tim besokte the barber och fick specialbehandling, onskar att jag ocksa hade skaggvaxt efter hans huvudmassage han fick efterat. Vi sag inte sa mycket, ville inte riskera att fastna pa grund av slutet av ramadan. Tog siatllet taget mot Thailand. Upptackte vid passkontrollen att biljetten upp till vart vi skulle verkade lite val dyr, sa vi bestamde oss for att ga. Sa vi gick. Forsta gangen jag gar over en grans. Sen en Indo flashback med minibuss till Hat Yai. THAIMAT!



Thailand kom med en god overraskning. Efter all avsaknad mat har jag nu lyckats fa i mej kanelbulle, varmkorv med brod och sa nagot annat jag inte riktigt kommer ihag. Men kan i varje fall halla mej borta lite langre fran Sverige nu...



Fran hat yai hade vi planerat att ta oss till Koh tarutao och campa i en vecka pa en strand dar inga manniskor finns. Men Noo, sorry madame.. No boats. Rain season. Come back next month. Men vi har inte en manad. Tiden borjar bli irriterande. Begav oss istallet norrut, till Pha Nga, utan att lasa pa eller veta vad dar finns. val dar hittade vi ingenting. haha. vegetarisk marknad sa en heldag med massa olika matratter.


Sen en battur runt mellan oarna, oar dar man egentligen inte kan stanna, for ett bokat nattstopp i en muslimsk by pa styltor. vackert med alldeles for sura manniskor.






Vi vill fortfarande ut till vastkust oar, sa provar Kao Lak for att kunna ta oss ut till Koh Similian.. Men.. Noo, sorry madame.. No boats. Rain season. Come back next month. Fan. Och regn. Och allt for dyrt och det mesta ar oversatt till svenska. Vi funderade seriost pa att stanna over natten under ett fiskeskjul eller ta oss in i ett annu inte fardigbyggt hotell.. Men annu mer regn, inga torra platser kvar, inga torra klader.



Men oh! Nagot kul hande faktiskt! jag blev indragen i nagon god lycka cermoni dar drogade manniskor fran tempel gr runt till alla restauranger och hem och valsignar med matoffringar och smallare. Och tydligen att ha mej i sitt hem skulle sta for storhet och i sin tur ge annu mer tur.





Flykt an en gang. Min langtan till Kao Sok far vanta tills marken torkat upp och flooding inte langre ar av risk. Tar oss till Koh Pangnan. Regn. Bungalow pa stranden och massagebehandlingar. Vilse i djungeln och sar overallt. Jag har fortfarande en tagg i en axeln som inte vill komma ut. Vild bat till Koh Tao, manniskor grater och spyr i takt. Jag dyker ner i Tims kna och sover. Regn. Allt ar forandrat i Koh tao fran nar jag var dar sist. Uppbyggt, dyrt och knappt Thailandsk. Vi leker i vattenpolar, tar hand om blota valpar och tittar pa filmer.






No rain in three days madame. Stay and dive with us. INGEN TID. Atervander senare om tid finns.. Bangkok nasta. Harliga underbara Bangkok. Skulle kunna bo i denna stad full av liv. En Pad thai for 4kr. Farskpressad jos for 3.


Jag och Tim lyxar till det med lite finare hotel och mar gott i nagra dagar. Lyxbio i stan. Massagestol, valkomstdrink och filt och kudde i nedfaldbara fatoljer.


och sen massa massa tempel.






xx

Sunday, 14 October 2007

Och da fick Sumatra givetvis bli Djungel. I Indonesien kan man fa allt.



Ibland tycker man om nar det gar fel.
Tydligen stod det nagonstans pa Indonesiska att man skulle skriva ut ett kvitto nar man bokar flygbiljett, men eftersom vi bara kan tack och gott och bra, sa missade vi det. Vilket i sej ledde till att vi fick lyxbehandling pa flygplatsen.. Vi kande det pa oss sa vi kom till flygplatsen typ tre timmar innan, timmar som vi spenderade i Lion Air Lounge med gratis mat kakor glass o internet. Yey.


Lyxen vande tvart nar vi nadde Sumatra. I var jakt pa det billigaste transportmedlet till Bukit Tingi motte vi en man som introducerade oss med det indonesiska sattet att fardas. En familje mini buss, med tio vuxna och ett barn + chauffor. Vi delade baksatet med en kille och resvaskor. Indonesien besitter inga regler eller lagar sa surfbrada pa taket. Ett problem bara... Det finns inga remmar att knyta fast den med, sa en kille staller sej helt enkelt utanpa bilen och haller i bradan i ungefar en kilometer tills vi hittar nagot att anvanda. Avklippta innertuber till bildack, gamla sadan. Men det funkade, gick bara sonder en gang pa var tva timmars langa fard.


Sjoar och djungel. Sumatra bestod av slapphet, regn, djungel och sotvatten.



Forst ut var Lake Maninjau,


dar vi firade min fodelsedag, krachade en moppe och lekte med barn. Sjalvklart stod krachandet pa min bekostnad, men vi klarade oss helt okej. Lite blamarken och en nota pa 10000Rps...
vilket ar cirka 10kr..




Vidare till nasta sjo


fick vi ater igen uppleva Ramadan i sitt basta jag. Bussen lamnade Bukit Tingi klockan kvart i sex. Vi ater och forbereder oss infor resan med massa snacks. Klockan sex ljuder klockan i hogtalarna och det ar dags for de restenarde pa bussen att ata. En timmas stop = en timma plus de femton timmarna det tar att kora till lake Toba. Och efter fyllda magar tar vi oss nerfor ett berg dar 50 % av alla pa bussen blir av med magsacksinnehallet. Och sjalvklart ar bussen fylld med rok. 15 timmar att kora 350 kilometer. SUCK. men avkopplande dagar gjorde upp for det.





Som avslut i Sumatra gjorde vi ett hastigt beslut och begav oss ut i djungeln for att rakas med Orangutanger. Pasar kunde fyllas med mangden svett under de fem timmars trekking vi gjorde i 100% fuktighet. Men vackert var det och vi stod oga mot oga med djungelns kung och sov under bar himmel med Tim som min anda filt. Kallt blir det i djungeln. Mer trekking och rafting tillbaka ner till byn.






Bat fran Medan till Malaysia. Lugnt och stilla.
Slutet pa ramadan sa storfest i stan.



Adieu



Sunday, 30 September 2007

Om Bali var strand. Sa fick Java bli stad.

Orolig Lisa steg av planet i Yogyakarta i Java. Fan. det ar ett muslimskt land och det ar ramadan. Folk kommer stirra och jag kommer ga hungrig. Vi mottes av leenden och handskakningar. Det finns alltid nagra manniskor som jagar turister och far provision. Vi rymde fran var och hittade ett billigt losman i en bakgata, bortan allt ovasen.. trodde vi..

Det ar ju trots allt ramadan..


Uppvackning varje morgon klockan 0230 av en skrikigt gal rost fran en hogtalare runt hornet pa narmsta mosken. Stackars alla icke troende i dessa stader. Och pa det, lite svart att hitta mat under dagen. Har ater folk med Rosten..



Bortsatt fran det sa var Yogya full av liv och oforvantat trevliga manniskor. Dock ett antal sovande tuk tuk chafforer overallt i varmen. Balis trakasserier var borta en aning och istallet for att vilja ha pengar for informationen manniskorna satt pa, var dom glada att hjalpa till och gjorde allt for att vi skulle tycka om deras land.







Runt om Yogya besteg vi gamla tempel och tankte pa att bestiga en vulkan. Men lata som vi ar besteg vi en kulle pa andra sidan sa vi kunde fa ett bra foto. Hah.. otroliga upplevelser att ta sej utanfor turist dealen. Bussar som hoppar upp och ner, fullpackade med hons, barn, tanter och rokande gubbar. Bilflak sista biten dar inga bussar gar. Vi traffade Alpri som jobbar med teletorn. Med var lathet till trots, besteg vi teletornet i staden Selo, nara vulkanen.





Och nagot maste jag ha atit dar for foljande tre dagar ar bara blurriga. En magsmarta jag inte kan forklara.. (yey, kan inte vanta till Dehli Belly) Medan jag roade mej pa toaletten, hittade Tim nagra lokalmanniskor och utforskade Pangandaran och surfade hela dagarna och akte runt pa lokalt satt (dvs full fart pa moppe over bamboo broar och genom djungeln). Sa kan egentligen inte saga sa mycket mer...

Jakarta var Jakarta, gick inte att andas. Nog sagt.